Nyhetsbrev från Afghanistan

  Jag går ibland på gatorna och kollar läget i Afghanistan. Människor rör sig mer än andra länder.   Vissa människor letar efter bröd så att de kan ge lite näring till kroppen. Vissa funderar på att lämna landet och vill helst inte bo i Afghanistan för mänskliga rättigheter och frihets skull. Många önskar att de inte var här under en mörk regim.  Under kontroll av denna regim måste vara huvudlösa dockor och bilder på kvinnor måste svärtas ner så att ingen kan se att det är ett foto på en kvinna eller tjej.  Skönhetssalonger kan inte fungera som de vill.   Om man lever i 80 år är ett år lika svårt som 80 år för vissa afghaner. De som följer regimens regler och system måste komma överens med djungelns lag.  För närvarande är Afghanistan bland de sista sorgliga människorna i världen.   Afghanistan är ett mycket rikt land för sig själv, men tyvärr är fattigdom den näst sista av världens fattigaste människor. Afghanistan är som ett fängelse utan mat. Antalet missbrukare kommer snart a

 De fundamentalistiska krafter som har påtvingat vårt land sitt styre i flera decennier med hjälp av imperialister fortsätter att döda människor mot vårt förtryckta och hårt arbetande folk. I det sista dödliga exemplet på detta, i dessa historiska reaktionärers självmordsattack på Kaj-skolan i det 13:e distriktet i Kabul, dödades 54 människor och 112 personer skadades. Nästan alla döda är unga människor som förberedde sig för inträdesprovet i detta centrum. Dussintals tonårsflickor dödades i denna kriminella bombning. Den här skolan ligger i stadsdelen Dasht Barchi, en stadsdel där majoriteten av hazarerna finns, och majoriteten av de dödade är från hazarer. Detta terrordåd, som är karakteristiskt för de fundamentalistiska krafterna, har syftat till tre specifika mål.  Det första målet för denna kriminella handling är kvinnor och flickor, vilket är en viktig motsägelse mellan fundamentalistiska terrorister och regressiva strömningar som uppstår från deras fiendskap med kvinnor och